Hjärtans Slöjd Måleri & Konstnärskap

02/08/2026

My style - A short explanation

(I write this in English to avoid my text being dismembered and put together by some Frankensteinian, automatic translator.)

There’s this question I often get when someone’s showing interest i my paintings and/or my creative process. So, to anyone who’s interested, here’s my thoughts on it as of today.

As for ”My style” I know this, thus far: I like colours and am seldomly afraid to use bright, vibrant colours.
I paint very intuitively, often in a sort of expressionistic way but I also must admit that I love to paint abstracts. Abstracts not because I can’t paint realistically, (I have just not done so yet), but because it’s so thrilling to see what emerges from what my body and mind do in harmony.
I also lean quite heavily towards pattern finding, (forgot the name for it), and I have synesthesia. I’m not sure exactly how these traits effect my choices as to what I paint and how, but I am certain that they are both main influences when I create.

I’ve always drawn and painted and early in life I began hearing that I had talent. I also have adhd though so I never caught on and found a will to try to please and show more of what I was capable of, I just did what I felt for and quickly lost interest if my heart and mind wasn’t engaged from the get go.
Later I’ve worked with web design and such and even though school was a pain and brought many hardships during my childhood I have managed to acquire the title Art Director as I’ve taken courses in and worked with pre-press, photography, webdesign, graphic design and more.
Sadly I never got to work much as an AD, because life wanted different things for me and I also started to worsen in my conditions by the time I graduated, (the same conditions that have now made me a full time disabled pensionist at 53. The closest I’ve come is working as a marketing assistant, but that was when I had already been sick for over a decade and a half and it was just something to do while passing through the system on my way to fully disabled and retired from the workforce, everything else has either been freelance or in a manner of hobbying or doing that social media thing in a general sense.

Again, as for “My style” I guess all I can say is that I paint and create from the chaos or whatever is currently going on in my mind, and I express that through my body.

Photo: “Creation” a acrylic painting on mixed media paper in A3, a work in progress, by yours truly.

26/07/2026

Träffsäkert som vanligt. 👌

Jante finns inte längre, det har utvecklingen gudskelov sett till, men ingen enda kulturimperialism, varandes vilken den vill, kommer någonsin att ta ifrån oss "lagom"! 😁

11/07/2026

Att ”pilla sönder” är min specialitet.

Jag behöver göra citatet ovan till ett mantra och en devis.

04/07/2026

Vi måste prata om det …

(Varning för lång text och triggers för icke tekniskt intresserade!)

… det här med Ai.

Vad tycker ni om Ai? Hur tänker ni?

Jag var länge motståndare och såg bara till de möjligt negativa effekterna av dess intåg och implementering, och vi skall inte sticka under stol med att det visst har uppstått problem, både en hel del oväntade eller oplanerade och sådana man kunde räkna med och visste om, sånt man kallar ”utmaningar”.
Men tiden gick och gemene man påverkades inte så mycket, en del märkte väl knappt hur tjänster och funktioner i vår vardag övergick till att skötas av allt färre människor och mer Ai, eller iaf Ai-baserade digitala lösningar. För mig låg det och skavde, för den lille grabben som genast började samla på tidningen ”Illustrerad Vetenskap” när den kom, han var väldigt nyfiken.

Jag lyssnade länge till de som skrek om vargen, och även jag stämde in i den kören emellanåt. Sen började jag använda ChatGPT lite grand, till småsaker och sånt jag förstod att den skulle vara bra på. Ganska snart insåg jag att, lite motvilligt och trots alla de barnsjukdomar och sånt man kan förvänta sig när något så enormt kraftfullt skall integreras med äldre teknik och gamla träbockar som t ex mig, att den faktiskt kan vara till stor hjälp, på många sätt.

Visst, jag har haft många skärmytslingar med den, ojojoj vad vi har stångats, men trots irriterande hallucinationer och frekventa ”tankevurpor” brukar jag trots allt få den att lösa uppgiften. T ex avlastar den mig ibland väldigt effektivt då mina kognitiva förmågor sannolikt hade gjort att något skulle tagit mycket mer tid att sortera, ställa samman eller få gjort alls.

Det är inte så att jag använder den till allt, jag skriver själv, svarar på mail etc, saker som jag ser att alldeles för många tyvärr överlämnat till Ai idag. Ofta ser jag det på hemsidor och i kommunikation från bl a kommunala och regionala myndigheter och sånt. Det sänker nivån på det man kan förvänta sig av samhällsfunktioner tyvärr, men vi får väl hoppas att det rättas till med tiden. Men är man mer smart än lat kan Ai bli ett väldigt mångsidigt verktyg och användas till väldigt mycket olika saker.

Det finns mycket att säga och fortfarande mycket att ifrågasätta kring Ai, dess användning och implementering i samhället mm.
I konsten är jag av naturliga orsaker strikt. Ai-genererade bilder är sällan konst, fast jag som arbetat med och är utbildad på bildhantering, foto och som det en gång hette ”Pre-press”, har hört de flesta försök till motargument förut. Jag började leka med datorer redan på åttiotalet och kanske därför har jag lättare för att förstå tankegångarna när jag, som djävulens advokat, försöker vända på saken. Men, jag har som sagt egen erfarenhet av motsträvan och till slt kom vi till en gräns då digital konst hade blivit ett etablerat uttryck även i konstvärlden.
Inom musiken var det samma sak. Många av mina favoriter är baserade kring elektronisk utrustning och digital teknik. Jarre, Kraftwerk, Depeche, listan kan göras lång, och man sa samma sak om det de skapade/skapar. Och även det kom till en punkt då det blev accepterat för den ansträngning och det kunnande som låg bakom kreationerna.

Jag har säkert nämnt tidigare att jag alltid skrivit. Sporadiskt ibland, frekvent såsom när jag har bloggat, och ibland knappt något alls. Men det lämnar mig aldrig. På nåt sätt har jag lätt för att samla tankar och reda ut känslor när jag skriver. Poesi blir det en del, mycket mer än jag vågar visa upp för världen.

Ja, ni ser ju vad lätt jag har för att fatta mig kort. Haha!

Hursomhelst så var Ai-genererad musik något som länge fick mig att skava ner kindtänderna till mjöl. Men även där har jag nu mjuknat. Eller, mjuknat är väl att ta i kanske, i underkant! För ett par veckor sedan bytte jag några kommentarer på fejjan, med konstnärskollegan Ulrika Bergstrand, om Ai-genererad musik, då hon har satt ihop musik som hon använder i sina klipp. Det blev startskottet på något jag tror hade varit på lut längre än jag varit medveten om det. Jag laddade ner några appar och började undersöka dem, precis som jag gjort med det mesta jag idag bemästrar i någon mån.
Mina åsikter och känslor prövades och ställdes på sin spets.
Oj vad skräp det kan generera!
Men samtidigt: Oj vad bra det kan bli om man anstränger sig lite och dessutom har lite kunnande sedan innan. Nä, inget skryt från min sida. Jag är ingen gitarrknäppare eller pianoklinkare, jag har som närmast att lära mig ett instrument spelat lite trummor i ett band under gymnasietiden. Fast vi satt ändå i studio och spelade in demos, gjorde spelningar och skrev egen musik. Uppenbarligen har det, och mina senare äventyr med diverse tidiga musikprogram till hemdatorer, gett mig en grund med lite förståelse för de processer jag nu stöter på när jag återigen sitter och skapar musik.

Det där med att ”trycka på ett par knappar och sen är det klart” kan man glömma, det blir mest blaj, men anstränger man sig som jag sa så kan det faktiskt bli bra. Min vana trogen så gör jag det svårt för mig och sätter musik till mina egna texter. Mycket utmaningar med det, det vill jag lova, för mina texter är trots allt MINA TEXTER, och mina ”darlings”. Sen är det ju det där med att jag inte skriver låttexter direkt, utan mest poesi och, sånt här. Det medför många och stora utmaningar för mig, men som sagt, när det klickar och klaffar så kan det bli riktigt bra. Om jag får säga det själv iaf.

Låten i inlägget borde egentligen varit en av mina egna, men jag bemästrar ännu inte allt med att ladda upp och hit och dit. Jag lär mig nog det också, men jag gör det långsamt och försiktigt för det handlar också om copyright, rättigheter och juridik, och det JAG skapat vill JAG behålla rätten till, iaf i den mån det går.

Gå ut i solen istället för att sitta där och uggla. Eller ladda ner Suno och tryck på lite knappar en stund. För det är faktiskt riktigt roligt.

Länk till Ulrika Bergstrand på FB: https://www.facebook.com/share/1DHNjcU3f8/?mibextid=wwXIfr
och Instagram: https://www.instagram.com/artby.bergstrand?igsh=M2diMHIzcnloN2Ew

Bild: En av ChatGPT genererad bild med en av mina tavlor, i ”en säljande miljö”.

21/06/2026

Oh yeah, I strongly believe artists have tentacles like other humans don’t have.

20/06/2026

En stor investering, för mig

Till slt blev jag tvungen att investera i de färger som redan tagit slt eller var på väg att göra det. Jag är en riktig blandningsnörd så jag köpte grundfärgerna.
Det fick även bli en tub magenta och en tub orange, (hittar inget bättre ord än orange för just denna).
Ett par lite större penslar också, nu när jag börjat flörta med större ytor och dukar, kändes det självklart och jag kommer behöva fler och ännu större. Men just nu är jag nöjd och känner mig inte lika förhindrad och tillbakahållen.

Daler Rowney har jag inte provat innan men vad jag kan säga hittills så funkar de bra som studiofärger, återigen: åtminstone för mig.

Jag målar på och kroppen trivs bäst inomhus, men jag hoppas ni njuter av sommaren, det förtjänar vi alla!

17/06/2026

13/06/2026

Ja, jag skriver också

Inte alltid så djupt och omvälvande kanske, för det blir mycket ”kommunikation” och ”administration” av det jag skriver.

Men skriver, ja det gör jag och har alltid gjort. Ibland knattrar jag, mer eller mindre ivrigt och innerligt, på tangentbordet och sprätter ofiltrerade tankar och funderingar omkring mig på det världsomspännande nätet. Andra gånger blir det en dikt eller ett litet kåseri som sannolikt aldrig igen får se dagens ljus eller granskas av andra ögon än mina. Och jodå, visst ligger det en påbörjad bok här och samlar damm, möjligen fler än en till och med.

Förr skrev jag med penna, numer nästan uteslutande med fingrar eller tangenter. Till någon del beror det kanske på innehållet i det jag skriver, men främst beror det på att mina händer inte längre kan på samma sött utan blir stela och omedgörliga väldigt fort, de dagar de fungerar såpass att jag kan hålla i något spetsigt alls utan att riskera blodvite.

Saker kommer ur mig. Hela tiden. Allt fastnar visserligen inte på papper eller blir digitalt, men det strömmar ofta så mycket i mitt huvud att det blir en fors som måste tyglas och då är skrivandet det medium varvid jag bäst får skulpterat fram både juveler och kolbitar med.

Någon egen dikt har jag inte mod att dela idag, utan det får bli ett par rader ur en låttext av Leonard Cohen som min kära vän Lisa skickade till mig en natt då vi båda satt rastlösa och vakna i våra respektive hörn av den mörka natten.
Lisa lämnade oss för lite mer än ett år sedan och jag saknar henne något enormt just på grund av att vi hade ständigt pågående diskussioner och samtal om stort och smått och i tid och otid. Hon blev efter många års vänskap även en mentor och en källa till kunskaper och erfarenheter i måleri och betydde väldigt mycket för min lite skygga, hämmade och mycket frustrerade konstnärssjäl.

Sånt är livet, det går vidare. Tankar tänks, drömmar dröms och tavlor målas, (och görs hö hö). Och skriver, det fortsätter jag nog göra tills jag också dör.

30/05/2026

Kreativt avlopp

Ja, det är också vad det är. Lika mycket som måleriet är ett kreativt utlopp så är det också ett avlopp. Man tillskriver ofta kreativa processer och skapande att ha en terapeutisk effekt. Ibland t o m en katarsisk, en förlösande eller en utrensande verkan, och det stämmer väldigt mycket i mitt fall.

Som kroniskt sjuk och funktionshindrad så ställs jag inför lite annorlunda utmaningar och prövningar på min väg. I sakens natur, med de handikappande förutsättningar jag dras med, ligger att mörkret ofta är påtagligare än ljuset. Det är så, ett trist faktum bara, och även om jag önskar att det påverkade mig mindre så är det ofrånkomligt att livet i allmänhet, allt det där som annars bara ”flyter på” och ”är lugnt”, får mörkare och smutsigare kanter ibland. Naturligtvis speglas detta även i min konst.

Jag målar för min hälsas skull, så är det nog mest. Visst finns det kanske i bakgrunden, någonstans, en liten dröm, eller förhoppning, om att nå ut och att få synas, men i huvudsak målar jag och skapar för mig själv.

I skapandet kan min hjärna ta en paus och uppehålla sig kringfört aktuella ämnet och dess vara, eller inte vara. Och varför, och hur, och allt annat som bubblar och fräser kring så existentiella grubblerier.

Men jag stannar här. Låter saken bero och vara som det är.

Jag kan bara konstatera att det ur mig kommer en massa saker, alster av allsköns ursprung och med alla möjliga, och kanske omöjliga, upprinnelser. Ibland får skeendet kallas utlopp eller för något som bara rinner ur mig helt naturligt och som den självklaraste saken i världen måste det ibland även få kallas för avlopp, för dess utrensande effekt.

Inlägget är författat i affekt efter att ha rensat inkorgen på all extra skräppost som tillkommit efter att jag började publicera på Facebook och Instagram igen…

Bild: “Urban”
Canvas 70x50cm
Akrylfärg, PVA-lim och Latexfärg(?)