05/08/2026
Finkulerar under korkeken!
Tänker på skapandeprocessen och lutar mot att SKAPA konsten ger mig störst tillfredställelse, så länge den består så är det intressant och berikande men sen när konstverket är klart och man är nöjd med det färdiga resultatet så är resten av processen med att sälja konstverket mer eller mindre ointressant.. för mig iaf, så tänker jag och tror att många konstnärer tänker likadant annars blir det ju bara bizniz. Då skapar man ju bara för att sälja och då tappar man själv och konstverket sitt själsliga uttryck, greppar att man måste leva oxå men inte på vilka villkor som helst, kombinationen är väl det bästa, så att både själen och börsen får sitt. Har man fått en konstnärlig gåva så följer ett visst ansvar med att dela med sig av den och dess budskap.
Att tillverka konst av lera har sina begränsningar i materialet, man är tvungen att anpassa sig till vad leran klarar av, temperaturen sätter sina gränser, lergods, stengods, porslin, mfl.
Användningsområdet är ju stort ex traditionell brukskeramik och konstkeramik, kakel o klinker, tegel, isolatorer, tandkronor, lera för att forma bilamodeller, skulpturer för utomhusbruk med frosttåliga egenskaper mm, jmf med andra material så har leran ändå en större formbarhet som inte trä, metall glas mfl material har, så det är isf att testa lerans gräns i tex storlek, min/max mm. När man inte kommer längre så är det ett annat material som gäller och utforska nya gränser.
Mitt mål är att bli bred i min kunskap inom mitt valda område som jag känner mig utmanad att tänja på tills jag når vägs ände, ex vad gäller form och glasyr, frostbeständighet, drej och gjuttekning, utsmyckningar, mindre serier, unika skulpturer.
Har skapat en symbios mellan konst och brukskeramik sk funktionella konstverk som inte på riktigt funnits tidigare dvs egna konstglasyrer på genomarbetade bruksföremål, ex fågelholkar, handfat, koppar, vinkannor mfl.
Nåväl varje material har sina nivåer av kunskap som kan behärskas om man vil bredda sin förståelse för dem. Ett bra exempel är ju Alf Ekberg från Källna, tyvärr saligen bortliden men han provade på lera, glas, is, metall mm så han blev ju rätt så komplett som konstnär avs materialkunskap, han hade även en ren fin formkänsla med utrymme för fantasin.
Nu tog det slt på finkuleringen.. går bra o kommentera vad ni tycker om mina "utsvävningar"
