16/09/2026
Här kommer en sneak peak på en kommande sida i min bok och även texten till.
Håll till godo .
Bänkbokningen
När det var konferens hade pappa pastorn sina egna metoder.
Till de populära kvällsmötena fylldes tältet till brädden, och pappa tyckte att han hade lite förtur när det gällde att boka bänk åt hela sin familj.
Tidigt på dagen gick han till det stora tältet och lade ut filtar på en hel bänkrad, så att våra platser skulle vara säkrade när mötet började.
Han gick själv dit en timme innan det började, så att ingen skulle flytta filtarna.
Det fungerade bra.
När tältet väl var fullt blev luften nästan syrefattig. Det var varmt, tätt och dammigt, och ljudet studsade märkligt mellan tältdukarna så att sång, predikan och människors röster flöt ihop i en alldeles egen akustik.
Under fötterna låg grus som skrapade så fort någon rörde sig, och skorna blev dammiga på nolltid.
Mellan bänkraderna skickades kollektboxen från hand till hand.
Vid tältpålarna stod vakter och höll ordning. Det var också just de där tältpålarna som vi barn helst ville klättra på.
Mina favoritmöten var när Predikantkören sjöng och när det var missionsmöte. Då fick man höra missionärer berätta om Afrika och andra delar av världen, och ibland kom människor dit som såg helt annorlunda ut än alla jag var van vid. Jag tyckte det var oerhört spännande.
Mot slutet av konferensen verkade allt lite skrynkligt och otvättat. Där ute bland tallbackarna fanns knappt några tvättmöjligheter, så både kläder och människor började bära spår av veckan. Folk såg trötta och slitna ut, men samtidigt andligt uppbyggda.
När förbönen och slutsångerna kom reste sig de vuxna, och vi små flickor blev sittande kvar på bänken bakom.
Då hamnade våra ansikten i höjd med de vuxnas bakdelar.
Och de dofter som spred sig mellan bänkraderna var inte direkt anpassade för små flicknäsor.
Det blev till att fnissa och hålla för näsan på det omärkvärdigaste sätt man kunde.
Så vissa förbönsstunder i slutet av veckan, när folk inte hade vare sig dusch- eller tvättmöjligheter, krävde både tro och starka lungor.