20/01/2026
Nu har vi påbörjat 2026, bina surrar inne i sina två kupor och verkar pigga (mest baserat på ett kraftigt surr).
Jag har funderat en del över att den honung som slungades i september inte verkar vilja kristallisera helt och stelna. Vilket många sorters honung i våra trakter gör på några månader, om vi inte värmebehandlar (något som tar bort en del nyttigheter och måste anges på förpackningen). Detta trots att den ympades för att gynna små kristaller och alltså hanterades för att skynda på kristallisering.
Nu har jag hittat en möjlig förklaring, utöver det att jag vet att de små damerna flög på övermogna hallon och samsades med getingar på fallfrukt av äpplen i vår trädgård.
Svaret kan vara Klockljung. Honung från just klockljung är känd för att den kristalliseras långsamt, den blommar sent och växer på mossar och kärr. Hmm, bakom vår lada och bortom gärdet ligger Rödemosse och Hornborgasjön. På andra mossar kring sjön anges att det växer klockljung, de gamla torvbrottsytorna låter på beskrivningarna som att de passar perfekt för arten. Även om just torvbrytningens sår gör att området inte lyfts fram som naturmark, finns ju förutsättningar även där.
Behöver nog ta en tur ut lite senare på höstkanten åt det hållet, vi har mest plockat blåbär på de få små plantor som bär frukt där. Dessutom kul med all Skvattram som växer i skogarna på den obrutna sidan, en vild rhododendron i våra trakter...
Det är sockerarterna i honungen som avgör hur snabbt (och hur hårt) honungen kristalliserar. Mycket druvsocker gör at kristallisering går snabbt, mycket fruktsocker gör att det går långsamt. Är det mindre än 25% druvsocker kristalliseras inte honungen.
Jag kommer att behöva göra ett experiment nästa säsong, men kanske att jag kan sälja flytande svensk honung som håller sig flytande på sikt. När jag vet om en skörd när sommaren ger vika har samma resultat fler gånger.
Sannolikheten ökar i alla fall med den honungen.
